Justitieministeriet ordnade i början av 2016 en webbenkät om ämnet ”Hur förverkligas de språkliga rättigheterna i Finland”. Enkäten kunde besvaras namnlöst av vem som helst som var intresserad av ämnet. Endast justitieministeriet hade tillgång till de enskilda svaren. Enkäten fick 1836 svar. Läs sammandraget:
Vad har du för erfarenheter om de språkliga rättigheterna?
Genom att delta i webbenkäten har du en möjlighet att framföra dina synpunkter om förverkligandet av de språkliga rättigheterna i Finland. Frågorna gäller bl.a. användning av det egna språket i kontakt med myndigheter, språkklimatet samt förverkligandet av språkliga rättigheter i social- och hälsovården.
Svaren används som bakgrundsinformation i regeringens berättelse om tillämpning av språklagstiftningen. Berättelsen ges till riksdagen år 2017. I berättelsen behandlas tillämpningen av språklagstiftningen, förverkligandet av språkliga rättigheter, landets språkförhållanden samt utvecklingen av det finska och svenska språket. Dessutom uppföljs förhållandena kring samiska, romani och teckenspråk samt vid behov landets språkförhållanden i övrigt. Justitieministeriet svarar för beredningen av berättelsen.
De språkliga rättigheterna
Språkliga rättigheter hör till våra grundläggande rättigheter. Enligt grundlagen är finska och svenska landets nationalspråk. Samerna som urfolk samt romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur (17 § i Finlands grundlag).
I språklagen finns noggranna bestämmelser om rätten att använda finska och svenska vid statliga myndigheter, kommunala myndigheter och domstolar samt vid en sådan privat instans som sköter ett offentligt förvaltningsuppdrag. Det lagstadgas även om språkliga rättigheter på andra ställen i lagstiftningen. Exempelvis i hälsovårds- och i utbildningslagstiftningen finns språkbestämmelser.
Var och en har rätt att använda finska och svenska i kontakter med statliga myndigheter samt med tvåspråkiga kommunala myndigheter och samkommuner. Var och en har rätt att använda svenska eller finska också vid domstol, exempelvis då han eller hon hörs som vittne vid rättegång.
En tvåspråkig kommun ska betjäna på båda språken oberoende av majoritetens språk i kommunen. Kommunen är skyldig att se till att service ges på båda språken, även då den kommer överens med en privat tjänsteproducent om exempelvis ordnandet av social- och hälsovårdstjänster. En tvåspråkig myndighet ska fungera enligt personens eget språkval och den får inte be personen byta språk. Myndighetsverksamhet på två språk innebär att myndigheten är skyldig att se till att den anställda har sådana språkkunskaper som behövs i arbetsuppgiften.
I den samiska språklagen föreskrivs om samernas rätt att använda sitt eget språk hos domstolar och andra myndigheter samt om det allmännas skyldighet att tillgodose och främja samernas språkliga rättigheter. Samernas språkliga rättigheter koncentreras främst till samernas hembygdsområde.
Basuppgifter
Avslutat: 9.9.2016
- #social- och hälsovårdstjänster
- #informationssamhället och kommunikation
- #förvaltning och utveckling
- #lagstiftning och rättigheter